Snart ett nytt år...

.... Året 2009 har snart nått sitt slut och jag undrar hur nästa år kommer att bli. Jag går in med fulla tankar om vem är näst? Vad kommer hända med mig? Vad kommer jag göra i min framtid? Osv. Med andra ord så är jag nyfiken på året medan jag är livrädd också. Tycker att 2009 har varit fullt utav smärta rent av och åren innan också. Så var ska de sluta? Kommer 2010 bli en omstart? En ny familj, ny stad, nytt jobb, nya vänner?
En sak veta - familjen ser helt annorlunda ut så en "ny" familj kommer det blir. Stad - nej tror jag blir kvar ett år till. Så många frågor fortfarande om vad jag vill bli, man kan ju alltid flytta närmare pojkvännen - vore skönt fast vill vara närmare min familj mer än allt just nu. Jobb - har ju iaf mitt på bäckliden - alltid något, fast vore kul att se något annat, vill lära mig mer, mer och mer. Nya vänner är inte helt fel men tycker jag har de bästa redan. Mina vänner är guld värda!

2009 och åren innan känner jag att jag måste lägga mig bakom mig, lägga bakom mig inte glömma. för om jag glömmer vad som hänt dessa år så glömmer jag så stora delar av mig själv som jag inte trodde var möjligt. Jag undrar varför de ska vara så svårt att lägga allt bakom sig - för jag vill ju inte glömma. Känns som jag fortfarande är kvar då farfar gick bort. Hinner inte med nuet för jag har inte bearbetat de allt än.
Hur ska jag bearbeta 2009? Det går ju inte förvandla det till något positivt fast ändå känner jag att min familj vi är närmare än någonsin. Och jag blir starkare och klokare - fast vill jag det egentligen? En sak som bär gott är att jag är utbildad undersköterska. Och det tycker jag är riktigt skönt. Känner att jag har något att luta mig tillbaka på och kanske inte är så dumt att stanna kvar på bäckliden lite för att gå på rutin. Slippa tänka och lära mig på nytt som det skulle bli om jag byter arbete. Fast vill bort från allt...

Man kan ju undra vad 2009 har varit för mig - så kort och gott:
- Min morfar gick bort
- Många boende på mitt arbete slöt sina ögon under samma månad
- Arbetskamrater blev sjuka
- Stressad och en förjävlig huvudvärk
- Min bror gick bort
Detta är lite av allt som har hänt och jag känner att jag behöver komma bort och få lite lugn och ro. Få känna att jag bara kan slappna av och känna att jag inte behöver vara glad och ta hänsyn till andra.
Semester med andra ord vore inte helt fel - få komma bort från allt ett bra tag!