Stup nedanför mig!

Vart jag än vänder mig så är det tomt - vart jag än ser så ser jag en bar himmel eller stup framför mig! Tar jag ett steg så ramlar jag ner, jag ramlar ner i det djupaste mörker. Det är så mörkt här i min krets och jag känner att snart kommer åskan när som helst.. Om åskan kommer så kommer den att ta mig - jag klarar inte åskan vill inte att den ska komma!

Känns som jag sitter på en pedistalstol och stup runt omkring mig - när jag tittar ner så känner jag hur min rädsla sipprar ut i kroppen och tårarna kommer nedför mina kinder.. Snart faller jag - för min kropp orkar inte ha fokus på att hålla sig rät. Fast jag måste hålla mig rät för jag har så mycket i livet som jag ändå håller kärt. Kom och fyll min kropp med styrka - kom, jag tar emot allt.. För snart så rinner det över bägaren som bara fylls på och på om och om igen!

Finns det någon högre makt så undrar jag! VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DET HÄR? Säg mig, sänd mig ett tecken på vad det är.. Min tro svalnar om det finns något kvar. Hur ska jag någonsin kunna ha en tro om du bara sviker mig? Jag blir starkare men vad är styrka om man inte kan dela det med sina nära och kära. Du tar de som betyder mest för mig och så gör man inte och det borde en högre makt kunna förstå!

DU BEGÄR FÖR MYCKET AV EN PERSON, AV EN PERSONS VÄNSKAP OCH FAMILJEKRETS..
JAG HAR FÅTT NOG - FÅTT NOG UTAV ALLT!