Tiden rinner ut i sanden

Vad tiden går fort?
Tiden bara rinner iväg och jag börjar undra vad gör jag egentligen..
För 14 dagar sedan tro så kom jag hem efter en resa från Feurteventura, kanarieöarna och innan jag åkte så kände jag hur jag gick runt som en zombie, tog åt mig massa saker och inte kunde tänka klart. Jag var inte mig själv överhuvudtaget.
Att byta miljö och få en massa solstrålar på sig var himmelriket. Jag är som en ny människa och jag känner vilken energi jag fick av det. Jag har liksom kommit tillbaka - jag fann mig själv i dessa solstrålar. Precis vad jag behövde, precis vad jag behövde för att kunna blinka framåt och känna mig glad..

Efter att jag har kommit hem så har jag haft 2 dunder bra helger med goa vänner. Jag har fått vara mig själv, knas och skrattfull. Vara den jag är utan att jag känner mig tom inom mig!
Det har känt som om jag bär med mig allt som jag har i mitt förflutna och bär det i ryggsäcken, allt hänger inte i snören utanför. Allt är mycket enklare!

När jag blickar framåt och tänker på att det snart är min födelsedag eller rättare sakt vår födelsedag så blir jag ledsen, jag kan inte hjälpa det. Den 6 maj så får jag fira min födelsedag själv - själv? Som om man inte gör det? Nej inte jag, för jag har haft min bror som jag alltid firat med - inte så konstigt när vi fyller på samma dag och nästan på samma klockslag även om det var 4 år mellan oss.
Bara sådär så kan jag få tårar i ögonen och jag kommer på mig själv över hur jag tänker: Hur ska det gå? Jag har bjudigt in min släkt och de ska komma, fast jag tvivlar. Jag vet att när dagen är här så kommer jag vilja att vi är samlade allihopa. Men just nu så vill jag bara rymma iväg och inte behöva fira den.
Mina tårar rinner för att jag vill inte vara själv på min födelsedag. Jag vill ha min bror här då! Samtidigt vet jag att han är med oss och jag inte kommer fira själv på så sätt - jag hoppas de firar honom där uppe i himlen. Att det blir en fest för honom där uppe som för mig här nere.

Jag går också och funderar över hur jag ska säga till pappa att jag vill att han ska vara hemma på min dag, även om det är en torsdag. Fast vet inte hur jag ska fråga? Även om jag vet att han kommer fixa det bara jag frågar så tar det emot. Jag vill inte vara känslosam! Svider i mina ögon..

Mina tankar går åt min födelsedag - en dag som jag både längtar och känner förakt mot!