I mina funderingar

Jag går i funderingar men jag kan inte riktigt förstå vad det är jag funderar på.
Det är som att när jag kommer på mig själv infinna mig i andra tankar så glömmer jag av vad jag tänker på - Min undrar blir ännu starkare, vad är det jag går runt och funderar?

Börjar tänka på att det är säkert på vad jag vill få ut av livet?
Vad är det jag saknar? Saknar jag något?
Det känns som jag saknar någon spänning, allt börjar bli så vardagligt och det kryper inom mig.
När jag fick min förkyldning så kände jag att jag behöver en utmaning, men vadå för utmaning?
Känns som jag bara går och är vardaglig, vill inte vara vardaglig utan jag vill göra något spännande?
Funderar på att läsa igen för att få något annat att göra, något som inte är samma varje dag..
Det är nog också därför jag har sökt det nya jobbet och jag hoppas jag verkligen får det för jag vill ha något nytt, jag vill utvecklas. Jag står på zero nu på det jobb jag har. Behöver något nytt och komma bort från det gamla..

Men samtidigt som jag vill ha detta ny jobb så låser jag mig känns det som. Och jag vill komma närmare min pojkvän. Jag vill inte leva på andra sidan av Sverige - det är för långt. Jag vill kunna se honom varje dag en liten stund, få dela hans värme mer än en gång i månaden som alltid brukar bli fel tillfälle varje jävla månad..
Vill ha så mycket mer - vill ha honom hos mig för jag älskar honom. Jag älskar min, Marcus! :)
Han gör mig lycklig, han gör mig säker, utan honom så skulle jag säkert med 100 % vara nere på bottens mark, han gör mig stark och han är alldeles underbar!
Jag kommer alltid vara rädd för att förlora honom för känns som om vi har delat en livshistoria på dessa 2 år och 7 månader. Det har hänt mig så grymt mycket och han står fortfarande vid min sida, kärleken har inte vacklat. För mig så har den inte det, den har bara blivit starkare för var dag som går för jag vill bara ha honom i mitt liv, han - mina vänner och familj så klarar jag mig..

När ska man flytta? När ska man söka sig bort från det trygga familjehemmet? Känns som om jag behöver ta steget men samtidigt så vet jag ju inte vad jag vill göra. Kan ju inte flytta för flyttandet skull? Eller? Vad är rätt och vad är fel? Hmm, ingen aning. Jag får väl fortsätta fundera på det jag inte kommer ihåg och se om jag minns något för det är väl det jag ska göra i framtiden så småning om..

En sak är säkert iaf - jag vill närmare min pojkvän men samtidigt inte flytta ifrån min släkt just nu..